boktjuven

                      The

                             dedication

                                    of my life

                              is split

                     seven ways:

                To Harry,

                      To Sherlock,

                         To The Doctor,

                                     To Katniss,

                                        To, Dean and Sam

                            To The Avengers,

                  And to Bilbo Baggins

           For sticking

                 with me

                        until the

                   very

               end.

Titel: Looking for Alaska.

Författare: John Green.

Översättare: -

Orginalspråk: Engelska. 

Orginaltitel: -

Förlag: Dutton Books.

Utgivningsår: 2005

Antal sidor: 263.

Första meningen: "One Hundred and Thirty-six Days Before. The week before I left my family and Florida and the rest of my minor life to go to boarding school in Alabama, my mother insisted on throwing me a going-away party."

 

Miles Halter har levt ett liv utan någon social del överhuvudtaget. Därför beslutar han sig för att, när det är dags att byta skola (förmodligen motsvarande när han ska börja gymnasiet, men jag är inte hundra), flytta från sitt hem i Florida till en skola i Alabama. Där hoppas han på en nystart. Han springer in med huvudet före och blir god vän med sin rumskompis the Colonel, som efter ett "prank war" introducerar honom till hans vän Alaska Young. Alaska är i Miles' ögon den vackraste människan på jorden. Alaska är en tjej med kraftiga humörsvängningar och en instabil mental hälsa, men genom att se genom ett teleskop lyckas han urskilja det underbara med henne. Detta resulterar i hans första kärlek, och det enda han kan se är Alaska. Efter åskilliga samtal och konversationer tror han att han känner henne, ja, nästan bäst. Men, känner han verkligen henne? Finns det någon som känner till hela historien bakom Alaska?

 

Det här är ytterligare en bok utav John Green som förstör ditt liv. Det finns ett tydligt exempel; kapiteltitlarna. När jag äntligen förstod meningen utav dem började jag nästintill gråta. Bara ett geni som Green kan få en att börja gråta på grund av kapiteltitlarna. Det är en extremt gripande historia, om en pojke som upplever sin första kompis, sin första kärlek och en nystart på livet. Men också om en historia om hur snett allting kan gå, och om det viktiga att känna sina vänner och vara där för de i vått och torrt.

 

Såhär i efterhand påminner Miles mig lite om Charlie i The Perks of Being a Wallflower. De har båda svårt att skaffa vänner och ta kontakt, och hoppas båda på en nystart när de byter skola. Båda böcker är dessutom likvärdigt sorgliga.

 

Boken innehåller många fina citat, varav några av mina favoriter är: "If people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.", "Thomas Eddison's last words were "It's very beautiful over there". I don't know where there is, but I know it's somewhere, and I hope it's beautiful.", "You shall love your crooked neighbour / With your crooked heart" och "I go to seek a Great Perhaps.".

Hej!

Åh, så tusen många förlåt för att jag inte uppdaterar! Jag är hemskt ledsen, men jag har haft så galet mycket att göra i skolan, plus nationella prov, vilket att har lett till att när jag väl har en stund över har jag läst, sett på Doctor Who eller Sherlock eller tränat. Ungefär... Hur som helst ska jag försöka lägga upp recensionen om Looking for Alaska senare idag, men det kommer antagligen ta en stund eftersom jag inte kommer ihåg så mycket ifrån den...

 

Hur som helst, så pågår ju bokrean 2013 just nu, vilket innebär att jag har shoppat loss! Tyvärr har jag inte kunnat komma iväg till konkreta affärer, så själva inköpande skedde på nätet. Jag handlade på www.cdon.com, www.bokia.se och www.bokus.se. Totalt blev det åtta böcker, vilket jag bara är liten generad över och väldigt glad över! Än har jag inte fått alla böcker, men de två sista borde trilla in imorgon förhoppningsvis. De böcker jag köpte var:

Eragon - Christopher Paolini (pocket).

Eldest - Christopher Paolini (pocket).

Brisingr - Christopher Paolini (pocket).

Inheritance - Christopher Paolini (pocket).

The Time Keeper - Mitch Albom (häftad).

Jokern - Markus Zusak (häftad).

Harry Potter and the Order of the Phoenix - J.K. Rowling (häftad).

Harry Potter and the Half-Blood Prince - J.K. Rowling (häftad).

Jag har väldigt nöjd med mina köp och ser väldigt mycket fram emot att läsa de! Har ni köpt något på bokrean, och isåfall vad? 

Kramar.

 

Titel: Bilbo, en hobbits äventyr.

Författare: J.R.R. Tolkien.

Översättare: Britt G.  Hallqvist.

Orginalspråk: Engelska.

Orginaltitel: The Hobbit eller There and Back Again.

Förlag: Rabén & Sjögren.

Utgivningsår: 1985 (orginalet kom ut 1937).

Antal sidor: 306.

Första meningen: "I en håla under jorden bodde en hobbit."

 

Boken handlar om en hobbit vid namn Bilbo Bagger, en liksom alla andra hobbitar inte så äventyrlig av sig. Han tyckte bäst om att äta och röka sin pipa, eller kanske sitta i sin fåtölj och läsa en god bok. Men så plötsligt en dag dyker den makalöse trollkarlen Gandalf upp utanför ytterdörren och frågar om Bilbo vill föja med på ett äventyr. Tillbakalutad och lat som han är tackar han nej och återgår till sitt normala liv. Det enda problemet är att hans liv förblir inte det gamla vanliga. Kvällen efter tumlar tretton stycken muntra och varmhjärtade dvärgar upp utanför hans kulle, Dvalin, Balin, Kili, Fili, Dori, Nori, Ori, Oin, Gloin, Bifur, Bofur, Bombur och Torin Ekenskölde. De våldgästar honom och äter upp större delen av hans mat, till Bilbos misstycke, och tycks förvänta sig att det är ett slags möte de är på. Efter ett tag dyker Gandalf upp igen och förklarar att dvärgarna ska ut på uppdrag. Det var nämligen så att Torins pappa, Tror, var kung över dvärgarna under Ensamma Berget. Det vill säga, tills den fruktade draken Smaug kom och lade beslag på berget och alla dvärgarnas rikedomar. Med Torin i täten ska nu dvärgarna ut och återta sitt rättmätiga rike och göra sig av med Smaug för gott. Och Bilbo ska vara en del av sällskapet.

 

Jag tänkte börja med att berätta lite mer ingående vad en hobbit är. Hobbitar är små varelser, kortare än dvärgar, med stora och håriga fötter. De är väldigt bra på att smyga runt och inte synas, och det är bland annat därför Bilbo utnämns till sällskapets "ficktjuv". De är också extremt lata och bekväma av sig och tillbringar helst sina dagar hemma i en skön fåtölj. Dessutom äter de flera måltider varje dag, till exempel två frukostar. Sammanfattningsvis skulle jag inte tacka nej till att bli en hobbit.

 

Jag har länge tänkt att läsa Bilbo och resten av serien, speciellt nu när filmen kom ut, men det blev inte av förren i december... Den var inte riktigt som jag hade föreställt mig den, eftersom jag trodde att historien skulle vara till störst del om hur ringen kom till Bilbos ägo, medan huvudfokuset istället låg på dvärgarnas resa och erövrande av sitt forna rike. Nu var den inte på sitt orginalspråk, men Tolkien skrev på ett väldigt udda och underhållande sätt. Tempot var högt och de hann med mycket på ett kapitel, men samtidigt fick han med många härliga beskrivningar på omgivningarna och händelserna, vilket gjorde det lätt att föreställa sig hans magiska värld framför sig. 

Förra året tittade jag igenom triologin på film, och har sedan dess varit jättesugen på att läsa böckerna, men det har inte blivit av eftersom sidorna är väldigt långa och de inte är de lättaste att komma in i. Men nu när jag läst "första boken" i serien har jag blivit väldigt taggad på att läsa resterande böcker, så förhoppningsvis kommer det under året dyka upp recensioner på även dem. 

 

Ett väldigt stort plus till boken är att det regelbundet var målade bilder av Tolkien själv som verkligen förstärkte sagan och miljöerna. Och eftersom sidorna är väldigt långa med mycket text var det skönt att emellanåt få en bild att vila ögonen på.

 

För att locka er att stanna kvar och läsa min blogg fastän jag är så urusel på att uppdatera tänkte jag spoila lite och berätta vilka bokrecensioner som kommer näst, till och med i den exakta ordningen, så att ni blir lite nyfikna... Förhoppningsvis!

1. Bilbo, en hobbits äventyr av J.R.R. Tolkien.
2. Looking for Alaska av John Green.
3. The five people you meet in Heaven av Mitch Albom.

Titel: The Fault in Our Stars.

Författare: John Green.

Översättare: -

Orginalspråk: Engelska.

Orginaltitel: -

Förlag: Dutton Books.

Utgivningsår: 2012.

Antal sidor: 313.

Första meningen: "Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.".

 

Trots att behandlingen som genom ett mirakel gav henne ytterligare några år att leva har Hazel Grace alltid vetat om att hennes död är ett närliggande faktum, och något som inte går att undvika. Hon har sällan lyckats njuta av livet, och tillbringar större delen av sin tid instängd i sitt rum. Men med en tumör i kroppen och lungor som är värdelösa på att bete sig som lungor ska, är det kanske inte så konstigt beteende.
Vintern Hazel Grace fyllde sjutton tyckte hennes mamma att hon började visa tecken på depression. Och eftersom depression är en känd bieffekt av cancer ansåg hon att eftersom hennes dotter låg i sängen nästan hela dagarna, konstant läsandes samma bok,, inte åt regelbundet och stannade hemma hela tiden tydde på att hon befann sig i en depression. På grund av detta bad hon Hazel att börja gå till en stödgrupp för ungdomar med cancer. Egentligen ville inte Hazel gå eftersom själva gruppen var väldigt deprimerande i sig, eftersom medlemmarna kom och gick (i och med att de dog), men eftersom hon inte ville såra sin mamma bestämde hon sig för att ta sig dit ändå. Förutom att det är enformigt och nedstämt så är det helt okej, och Hazels liv fortsätter som det gjort tidigare, med stödgruppen varje onsdag. Det vill säga, tills den underbara och storartade plot-twisten Augustus Waters en dag dyker upp och förändrar Hazel Graces liv föralltid.

 

Den här boken är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, och jag läste ut den på en bilresa hem från Österfärnebo. Det första jag skulle vilja prata om är språket i boken. Det är så underbart, vackert, som ljuv musik för dina öron. John har en riktig talang och använder den verkligen på rätt sätt. Stilnivån på språket är rätt högt, med många svåra ord och långa meningar. Även om jag inte förstår precis alla ord så bidrar detta så extremt mycket till att boken är så fruktansvärt bra. Vissa stunder satt jag bara och log som en idiot på grund av Johns meningsbyggnader, ordval och vitsiga små detaljer. Förutom att språket är en extra krydda bidrar det också till karakärerna. Jag tror inte jag hade varit hälften så beundrande och förtjust i Hazel eller hälften så kär i Augustus som jag är om det inte hade varit för orden de använder och uttrycker sig med.

 

Om vi ska försöka prata lite karaktärer då. En sak jag är väldigt förtjust över, gällande nästan alla karaktärer i boken men främst Hazel Grace och Augustus, är att ingen är perfekt. Eller, i mina ögon är de perfekta, men det jag menar är att de är vanliga människor som gör både bra saker men också misstag. För jag tror att många författare, omedvetet, gör sina karaktärer utan några fel eftersom det är så författaren själv önskar att hen var. Men sedan. Hazel och Augustus. Hazel är en sjuttonåring som är likgiltig och accpeterande snarare än inbjudande. Hon tar hellre avstånd, vilket inte är så konstigt med tanke på hennes situation. Men hon är också rolig och riktigt smart och kvick i orden. Augustus är däremot lite annorlunda. Om man jämför de med "normalmänniskan" så skulle jag säga att Augustus är den som är vanlig, medan Hazel sticker ut lite från mängden. Han vill lämna ett avtryck på jorden, precis som de flesta andra vill. Han är precis som Hazel Grace kvick i tanken och extremt klok, men han är mer öppen och inbjudande. Dessutom går han runt och använder sig av symboler. Eftersom engelskan i den här boken är (i mitt fall) avancerad förstod jag inte riktigt detta koncept, men ett exempel på det här är att han köpte cigarettpaket och stoppade cigaretter i munnen, men han tände de aldrig. Han menade på att han sätter något dödligt i munnen men han ger föremålet aldrig chansen att faktiskt döda honom. Tror jag. Symbol-delen var lite förvirrande, men samtidigt underhållande.

 

Nu känns det som att jag har upprepat samma sak ungefär hundra gånger, så jag tänkte att jag på något sätt borde sammanfatta boken. Ungefär; LÄS DENNA OTROLIGT BRILJANTA FENOMENALA BOK.

 

 

 

Åh, jag är så ledsen att jag inte bloggat på länge! Det ligger tre (ja, du läste rätt, TRE) bokrecensioner i kö som ska läggas ut, och så har jag helt enkelt inte hört av mig ordentligt på ett tag. Känner att min fangirl attack över The Hobbit inte gills som ett ordentligt inlägg... Tyvärr kan jag inte säga säkert när dessa bokrecensioner och allmänna uppdateringar kommer komma, eftersom det är hemskt mycket i skolan just nu. Jag har nått läget då det alltid finns en skoluppgift att göra, fast du precis gjort klart en. Jag är säker på att ni alla känner igen känslan. Så, tusen gånger förlåt, så hoppas jag att vi hörs snart!

 

ÅH HERREGUD ASDFGHJKL MY WIZARD GOD. JAG VAR PRECIS OCH SÅG THE HOBBIT: AN UNEXPECTED JOURNEY OCH BLOODY HELL OM INTE DET ÄR MIN NYA FAVORITFILM. AAAAASSSSSDDDDDFFFFFGGGGGGHHHHHHJJJJJJKKKKKKLLLLLLL FEELS.

Okej. *djupt andetag*. 

Såhär är det. När Hobbit hade premiär hade jag så gärna velat se den, men jag blev olyckligtvis magsjuk, vilket gjorde det omöjligt för mig att se den. När jag sedan blev frisk var det snart jul och dagarna sprang fram, så jag har inte kunnat se filmen förren nu, nästan en månad efter premiären. Och jag säger då det, om du inte har sett den än är. Den. Ett. Måste. 

Den var inte exakt likadan som boken, men säg den film som inte är det, så jag tyckte inte det var ett så stort eller allvarligt störelsemoment. Jag måste säga att den är minst i samma klass som triologin, om inte bättre. Ärligt! Scenerna är så mäktiga, miljöerna, personligheterna, varelserna, musiken, ALLT. Jag kan inte prata nog om den. Åh Bilbo, så himla söt. Blir kär, jag skulle så jättegärna flytta in hos honom i hans lilla hobbithåla och äta två middagar. Åh alla dvärgar. De har så underbara personligheter, så fina, så briljanta, ett riktigt härligt gäng. Åh Kili. Ärligt! Hur kan en dvärg vara så snygg och söt och fin och rolig och bara helt perfekt. Och Fili! Så söt! Och. ALLA! ASDFGHJKL. Kan inte få nog av de! 

OCH SLUTET. Herregud! Kan inte vänta för nästa del, skfsodjfsdsdsd. Ge mig den! Kan verkligen inte vänta, vill se hur Smaug är gjord och om de får träffa björn-mannen som jag tappat namnet på. 

 

Sammanfattning av filmen: ASDFGHJKL.

Kram.

 

Bestämde mig för att gå igenom bilderna på mobilen och rensa lite vilket var ett väldigt dåligt beslut, eftersom det slutade med att jag låg och grät över Fred och George och Harry Potter serien i allmänhet medan jag lyssnade på Ed Sheeran... Som sagt, väldigt dåligt beslut!

 

Jag kollade klart på säsong fem av Doctor Who igår, och eftersom Netflix varken har säsong sex eller sju (och eftersom jag inte vet hur man tittar på internet annars) så finns det inget mer att kolla på nu... Det är nästan så att jag börjar gråta igen. Jag menar, vad ska jag göra nu?? Jag vill veta hur det går, jag vill se mer Amy och Rory, se mer Amy och Doctor, veta vem River Song är (fast jag har mina aningar) och SE MER. Och sista avsnittet - julspecialen. Oh. My. Freaking. Wizard. God. För det första - MICHAEL GAMBON. En Harry Potter och Doctor Who mash up! Jag hoppade runt i mitt rum och skrek ett rätt bra tag när jag insåg att självaste Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore var med i avsnittet! ASDFGHJKL. Men sedan. Själva avsnittet. Åh vad jag grät. Det var så sorgligt och gulligt och Michaels karaktär. Så underbar! Och hela planeten var helt fantastisk, med fiskar som simmar i dimman och att de blir lugna när man sjunger (egentligen något med ljudvågor som rör sig i någon slags kristall, jag vet...). Jag blev kär i den planeten. Och i Michaels karaktär. Och i Doctor. Fast det är inget nytt - kär i Doctor har jag varit sedan avsnitt Rose... 

 

Åh, och vet ni? Imorgon får jag jullov, äntligen! Hela den här veckan har varit så himla slapp och skön. I måndags och tisdags hade vi elevens val, vilket innebär att du får arbeta med valfritt ämne på valfritt sätt. Det är egentligen en väldigt bra sak, eftersom du då får möjligheten att bättra på ditt betyg i ett ämne du känner att det behövs. Men eftersom jag jobbade med min vetenskapliga uppsats som ska skrivas någon gång under nian var det väl inte superkul... Men mycket bättre än vanliga skoldagar! Sedan, idag, så hade vi redovisningar om vad alla i klassen hade gjort under elevens val, och eftersom nästan alla hade arbetat med den vetenskapliga uppsatsen gick det vädigt snabbt. Det innebar att vi, kvart över tio, kunde börja städa, vilket resulterade att vi kvart över elva var klara med dagens uppgifter. Då fick vi gå och äta tidigt och sedan sluta! Så imorgon ska vi till något museum och titta på någon konst tror jag, vilket inte är så jätteskoj, men fortfarande bättre än schemalagda dagar. Vi slutar runt 12.00, och sedan klockan halv sex börjar avslutningen. Och sedan är det jullov, woho!

Hoppas att ni har haft en skön vecka också, och att ni njuter av lovet som kommer (eller att ni redan nu njuter om ni har fuskat så mycket att ni redan slutat...)

Kram!

 

Titel: Boktjuven.

Författare: Markus Zusak.

Översättare: Anna Strandberg.

Orginalspråk: Engelska.

Orginaltitel: The Book Thief.

Förlag: Ponto Pocket, B Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB.

Utgivningsår: 2005.

Antal sidor: 582.

Första meningen: "Först färgerna".

 

"Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. 

Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. 

Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. 

Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om den som bodde på Himmel Straiβe när bomberna föll."

 

 

Eftersom det här inte går bra så tänker jag istället försöka sätta ord på vissa saker i boken som är så bra. Let's try.

Jag har precis jobbat med det andra världskriget i skolan, och därför tycker jag att en av de saker som gör boken så fantastiskt bra är att den skildrar hur det kunde vara för en vanlig tysk familj. För jag tror att det är vanligt att tänka "vaddå, hur kunde det vara synd om tyskarna? Så länge man inte var en jude så var det ju lugnt." Fel. Det är allt annat än lugnt att vara tysk familj i nazi-Tyskland. Rosa och Hans, Liesels fosterföräldrar, förlorar båda sina jobb (tvättare och målare), dels eftersom många av deras kunder var judar, men också eftersom ingen längre hade råd att betala dem. De hade knappt mat för dagen, det hade nästan ingen på Himmel Straiβe, och ändå hade Liesels familj det rätt bra. Hans var inte inkallad till kriget och alla tre levde.

En annan sak som gör den så bra är att det är Döden som berättar allt, vilket är otroligt spännande. Förutom att man emellanåt får ta del av hans tankar så innebär det att man får veta vad som händer utanför Tyskland också, eftersom Döden måste åka runt hela världen för att samla upp själarna. Man märker att det var tufft för honom under dessa år...

Men jag tror att det som verkligen gör boken så speciell (förutom handlingen såklart) är Markus underbart vackra språk! Han skriver så målande, så fint, så självklart och så storslaget att jag blev alldeles lycklig och smälte ihop till en pöl på golvet. Han skriver på ett sätt så man verkligen ser allt framför sig. Jag vet att det är något man ofta säger om en författare, men i Markus fall är det så otroligt sant! Jag blir alldeles matt bara av att tänka på det. Ett litet smakprov på hans förtrollande ord:

"Det var kvistar till hår, precis som Liesel hade trott, och de sanka ögonen tog sig över de andra judarna, klev från skuldra till skuldra. När de nådde henne, bönföll de. Skäggväxten strök över hans ansikte och munnen skälvde när han sa ordet, namnet, flickan. Liesel."

 

Den här boken är definitvit en av mina nya favoritböcker, och jag kommer att läsa om den många tusen gånger. Det är verkligen en av de där böckerna som man inte kan beskriva, som det inte går att sätta ord på. En varning innan du läser den bara (för du måste läsa den!): du kommer att gråta. Jag grinade och snorade som ett litet barn de sista hundra sidorna, om inte mer!

 

 

 

 

 

Så var det andra advent då. Tänk vad det går snabbt - tiden bara flyger förbi! Ledsen att inlägget kommer så sent idag, jag var fullt upptagen med julstök. Hoppas att ni har haft en mysig andra advent, och njut av den andra luckan. Förresten, så kommer det snart komma upp en fullständig bokrecension på Boktjuven eftersom jag läste ut den i helgen. Jag säger bara det - ni har något att se fram emot.