boktjuven

Idag är det den 22 november, vilket innebär att imorgon är det den 23 november, aka. min lillebrors födelsedag! Han har blivit så stor nu att han fyller nio år imorgon, otroligt svårt att förstå. Det känns som det var igår när jag sa "wow, när jag går i nian, då går /min lillebror/ i trean". Då var jag ungefär nio år och årskurs nio kändes lika långt bort som Mars. Men nu är jag här och lillebrorsan med. Så eftersom att han nästan är ett lika stort Potterhead som jag så ville jag, som vanligt, ge honom en Harry Potter inspirerad present. Det slutade med att jag köpte boken the Tales of Beedle the Bard av J.K. Rowling. Tyvärr blev den på engelska eftersom den inte blivit översatt till svenska än. Jag blir så himla stolt och glad över min lillebror som skriver upp böcker som the Tales of Beedle the Bard, Quidditch through the ages och Fantastic Beasts and Where to Find Them på sin önskelista. Det är stunder som då som jag känner hur bra jag "uppfostrat" honom... 

 

Just det, idag var jag på gymnasiemässan. Herregud! Montrar överallt och hög ljudvolym och broshyrer och lappar och allt låter ju nästan likadant. Men nu har jag mycket bättre koll på vilka gymnasium jag vill söka till. Jag rekommenderar verkligen att besöka den nu fredag eller lördag, även om det är hektiskt så får man en bra överblick över vilka skolor som finns. Dessutom är det en stor chans att du vidgar dina vyer lite. Jag hade tänkt kolla på gymnasium i Södertälje, Botkyrka och Huddinge, men jag tittade ändå runt lite på skolor inne i stan, som jag inte alls hade några planer på att besöka! Så stor rekomendation, men glöm inte att ha på dig sköna skor (för man går väldigt mycket)!

 

Jag har lite mer planer inför adventskalendern här på bloggen, men ingenting är bestämt än. Men jag har ju en hel vecka kvar att hitta på något... Tills dess att jag hör av mig igen hoppas jag att ni får händelserika, givande men också lugna och avslappnande dagar! Det kommer i alla fall jag ha.

Kram kram.

 

 

 Jag vet, det är helt sjukt. Den senaste tiden har jag börjat längta supermycket till jul, julpynt, snö och allt som har med julen att göra. Jag är till och med nästan klar med min önskelista, hehe... Hursomhelst så är det så att jag är en julfantast, och nu med bara 12 (!!) dagar kvar till första december så blev jag lite sugen på att anordna någon slags julkalender här på bloggen. Jag är inte helt säker på vad den skulle gå ut på, men den skulle vara komplett med nya luckor varje dag. Jag har några idéer, men om ni har någon briljant så får ni gärna lämna tips. 

Hoppas ni har sköna dagar framför er så hörs vi senare, någon gång innan den första (så jag hinner lansera kalendern).

Ha're gött!

 

Har ni någonsin börjat tänka på vilka böcker ni läste när ni var yngre, eller för bara några år sedan, och nästan bli generade över vad ni läste? Jag kom att tänka på sådana böcker tidigare idag och det var jättepinsamt. Framförallt hur jag valde böcker också. Till exempel valde jag att försöka läsa en av Lilla Huset på Prärien böckerna eftersom att det var en häst på framsidan... För att ni ska slippa fundera kan jag tala om för er att den handlade inte om hästar på något sätt. När det gäller böcker som det är pinsamt att jag läst så är det första som dyker upp i mitt huvud några fanfictions... Vissa av de som jag läst är verkligen pinsamt att jag läst. Superskämmigt! Har ni någon speciell bok som ni skäms över att ha läst, eller någon bok som ni valde bara för att omslaget var fint? Tell me!

Hoppas ni har haft en mysig helg och att ni har en lugn och skönt vecka framför er.

Kram!

 

Titel: The Great Blue Yonder.

Författare: Alex Shearer.

Översättare: -

Orginalspråk: Engelska.

Orginaltitel: -

Förlag: Macmillan Children's Books.

Utgivningsår: 2001.

Antal sidor: 182.

Första meningen: People seem to think it's an easy life when you're dead.

När man bråkar med någon, även om det är en person man håller av väldigt mycket, så kan man säga saker i stundens hetta som man egentligen inte menar. I vanliga fall tänker man inte så mycket på det eftersom man efter ett tag ber om förlåtelse för de elaka saker man kan ha sagt. Men vad gör man om man inte kan säga förlåt?

Tioåriga Harry bråkade med sin storasyster Eggy om några pennor och det slutade med att han kastade sig på cykeln för att cykla iväg till affären och köpa några. Harry är en ordentlig kille och brukar alltid kolla åt båda hållen innan han går över gatan, han brukar alltid ha sina skosnören knytna och allt man kan tänka sig! Den här gången glömde han det, och det slutar med att han inte ser lastbilen som kommer körande och i nästa sekund befinner han sig i himlen med vetskapen om att det sista han sa till sin syster var "you'll be sorry when I'm dead". I himlen vankar döda människor omkring, både de som varit döda en kort stund och de som varit döda i flera år. De går runt, runt i väntan på att kunna komma till the Great Blue Yonder. Men man kan inte komma dit, inte så länge man har olösta saker som ligger och gnager. Detta är historien om hur Harry försöker lösa sina olösta saker med hjälp av Arthur, en pojke i hans ålder som varit död i flera år, som också vankar runt i himlen.

 

Harry är en pojke full av liv, något som blir väldigt komplicerat i och med att han är död. Han är sprallig, nyfiken och en ständigt "varför då" frågare. Kort sagt en vanlig tioåring. Men när han då hamnar i den här situationen, att vara död menar jag, märker man att han är väldigt mån om sina nära och kära. Jag tycker att det är väldigt underhållande och spännande att läsa från en så ung persons perspektiv, speciellt när det handlar om så allvarliga saker som döden. För de tänker annorlunda än både vuxna och ungdomar. De tänker så oskyldigt och på ett lite orealistiskt sätt. 

 

Förutom att läsaren får veta hur det ser ut i Harrys hem, skola och lite i hans stad, så beskriver han mycket hur det ser ut i himlen. Jag tycker det är en sak som bidrar till att boken är så bra, för alla människor har en egen uppfattning om hur det som kommer efter livet är. Om man nu tror att det finns något efter livet. Så det är väldigt intressant att få veta hur Shearer tycker och tänker.

 

Precis som tidigare när jag berättade om den här boken tycker jag den var väldigt bra. Det var trevligt att som omväxling till alla deprimerade tonåringar som pratar om döden få läsa om en tioårig pojke som, trots situationen, ser livet från den ljusa sidan! Och precis som jag berättade förra gången gillar jag konceptet i den här boken när det gäller vad som händer när man dör. Jag tycker själv att det är väldigt obehagligt och till och med läskigt att tänka att det inte finns något efter att man gått bort. Därför gillar jag det här med att man först kommer till himlen, där andra rastlösa människor (spöken?) går runt, och sedan kommer till the Great Blue Yonder. Det känns tryggt att veta att det kan finnas något sådan efteråt. I alla fall, kort och gott var det här en väldigt bra och gullig bok, som jag verkligen rekommenderar till nästan alla åldrar!

 

~ Ella.

 

50 Shades of Grey är en bok som sålts i flera miljoner exemplar och är just nu en väldigt populär bok. Det finns många åsikter om den, vissa älskar boken och vissa hatar den. Även fast jag knappt vet något om boken så föll det sig för mig naturligt att vara emot den, eftersom att det jag hört om den bara är negativt. Min uppfattning om den är att den är som Twilight, fast värre. Jag ber om ursäkt till alla Twihards därute, men jag tål inte riktigt den serien. Budskapet i böckerna är ungefär att det är superduper viktigt att ha en pojkvän. Och som Potterhead, med tusentals budskap från Harry Potter böckerna, tycker jag att det är ett väldigt svagt ämne. I alla fall tror jag att 50 Shades of Grey inprincip handlar om en tjej som blir förförd av en mystisk kille och sedan deras ... fysiska relation. Hur som helst hamnade jag i en disskusion för ungefär två veckor sedan med en tjej i min klass om den storsäljande boken, och jag insåg hur dumt det är av mig att gå runt och ha åsikter om en bok jag aldrig ens läst. Så, trots att jag egentligen inte vill, har jag nu beslutat mig för att läsa serien, om inte annat för att kunna samla större kunskap om varför den är dålig. Så ni får en recension om den att se fram emot lite längre fram!

Hoppas ni har haft ett bra höstlov och är taggade för skolan på måndag...

~ Ella