Det första seriösa inlägget här då tänkte jag skulle få bli ett där jag berättar om de böcker jag läser för tillfället, så nu kör vi!
Som de flesta boknördar läser jag flera böcker på samma gång, och beroende på hur man räknar läser jag antingen två eller fyra böcker just nu... Rörigt värre! Så för att förenkla det hela bestämmer jag mig för att det är bara två böcker jag läser, och dessa tänkte jag då berätta lite om.
Bok nummer ett.
Titel: Boktjuven.
Författare: Markus Zusak.
Översättare: Anna Strandberg.
Orginalspråk: Engelska.
Orginaltitel: The Book Thief.
Förlag: Ponto Pocket, B Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB.
Utgivningsår: 2005.
Antal sidor: 582.
Första meningen: "Först färgerna."
Förra året fick jag den här boken i födelsedagspresent, men jag gav den aldrig så stort intresse eftersom jag aldrig hört talas om den, och eftersom jag hade andra böcker att läsa. Efter ett tag läste min mamma boken och hon berättade lite kort om vad den handlade om. Andra världskriget. Så nu när vi (äntligen) började läsa om andra världskriget i skolan dök den här upp i mitt huvud och jag tänkte "varför inte?" och började läsa den. Jag är bara på sida 176 men jag är fast. Stenhårt.
Tyskland år 1939. En nioårig flicka sätter sig på tåget med mamman och sin lillebror påväg till en fosterfamilj. Under tågresan dör den yngre brodern hastigt och lustigt, och det blir en snabb begravning på kyrkogården vid nästa tågstation. Där sker den första stölden. En svart anteckningsbok. Dödgrävarens handbok. Liesel hamnar hos en familj på Himmel Straβe där hon sakta men säkert växer upp. Där hon fortsätter att stjäla böcker.
Jag har som sagt inte läst klart den här ännu, men som jag sa tidigare är jag helt uppslukad av den. Jag är väldigt nyfiken på vad som komma skall eftersom man då och då får tjuvkika lite på framtiden. Den är riktigt fängslande och den berättas av den mörkaste av alla berättare - Döden.
Bok nummer två.
Titel: The Great Blue Yonder.
Författare: Alex Shearer.
Översättare: -
Orginalspråk: Engelska.
Orginaltitel: -
Förlag: Macmillan Children's Books.
Utgivningsår: 2001.
Antal sidor: 182.
Första meningen: "People seem to think it's an easy life when you're dead."
Vi fick en uppgift i skolan att ta med oss en bok på engelska som vi skulle kunna läsa, men som samtidigt skulle utmana oss. Dagen innan det skulle vara fixat åkte jag till biblioteket, stressad, letade upp ungdomsböcker på engelska, läste på baksidor, tyckte den här lät hyffsat bra och tog den. Hade jag haft mer tid på mig hade jag antagligen inte valt just den här, eftersom att den är i mina ögon lättläst. Samtidigt är jag glad att jag valde den eftersom att det är en väldigt gullig historia.
Harry är elva år och hela boken börjar med att han bli påkörd av en lastbil och dör. I nästa ögonblick är han i himlen. Här får han ta emot äldre människors fördomar om hur gammal man borde vara när man dör, våndas över att det sista han sa till sin syster var "you'll be sorry when I'm dead", träffa Arthur och fundera över vad the Great Blue Yonder verkligen är...
Det här är andra gången jag läser en bok från en väldigt ung persons perspektiv, och jag måste erkänna att jag är väldigt förtjust i det. Barn som är runt nio, tio år tänker och tycker på ett sådant intressant sätt - oskyldigt och oföstående. Det är en väldigt underhållande, gullig och skön omväxling till de deprimerade tonåringar jag oftar hittar som huvudpersoner. Jag har kommit ungefär halvvägs in i boken och tycker den bara blir bättre och bättre. En sak som jag verkligen uppskattar med den är att för min del svarar den på många frågor jag har angående hur "himlen" fungerar; är det personer där man känner, kan man komma tillbaka och hälsa på osv. Så trots att jag inte har läst klart den är det en riktig rekomendation!
