Bokrecension: Looking for Alaska
Kategori: Allmänt
Titel: Looking for Alaska.
Författare: John Green.
Översättare: -
Orginalspråk: Engelska.
Orginaltitel: -
Förlag: Dutton Books.
Utgivningsår: 2005
Antal sidor: 263.
Första meningen: "One Hundred and Thirty-six Days Before. The week before I left my family and Florida and the rest of my minor life to go to boarding school in Alabama, my mother insisted on throwing me a going-away party."
Miles Halter har levt ett liv utan någon social del överhuvudtaget. Därför beslutar han sig för att, när det är dags att byta skola (förmodligen motsvarande när han ska börja gymnasiet, men jag är inte hundra), flytta från sitt hem i Florida till en skola i Alabama. Där hoppas han på en nystart. Han springer in med huvudet före och blir god vän med sin rumskompis the Colonel, som efter ett "prank war" introducerar honom till hans vän Alaska Young. Alaska är i Miles' ögon den vackraste människan på jorden. Alaska är en tjej med kraftiga humörsvängningar och en instabil mental hälsa, men genom att se genom ett teleskop lyckas han urskilja det underbara med henne. Detta resulterar i hans första kärlek, och det enda han kan se är Alaska. Efter åskilliga samtal och konversationer tror han att han känner henne, ja, nästan bäst. Men, känner han verkligen henne? Finns det någon som känner till hela historien bakom Alaska?
Det här är ytterligare en bok utav John Green som förstör ditt liv. Det finns ett tydligt exempel; kapiteltitlarna. När jag äntligen förstod meningen utav dem började jag nästintill gråta. Bara ett geni som Green kan få en att börja gråta på grund av kapiteltitlarna. Det är en extremt gripande historia, om en pojke som upplever sin första kompis, sin första kärlek och en nystart på livet. Men också om en historia om hur snett allting kan gå, och om det viktiga att känna sina vänner och vara där för de i vått och torrt.
Såhär i efterhand påminner Miles mig lite om Charlie i The Perks of Being a Wallflower. De har båda svårt att skaffa vänner och ta kontakt, och hoppas båda på en nystart när de byter skola. Båda böcker är dessutom likvärdigt sorgliga.
Boken innehåller många fina citat, varav några av mina favoriter är: "If people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.", "Thomas Eddison's last words were "It's very beautiful over there". I don't know where there is, but I know it's somewhere, and I hope it's beautiful.", "You shall love your crooked neighbour / With your crooked heart" och "I go to seek a Great Perhaps.".
Det märks att John Green skrev den här boken innan TFiOS, eftersom språket är mycket mer utvecklat i den. Och eftersom jag läste TFiOS först tycker jag bättre om den, just på grund av det utvecklade och fantastiska språket och karaktärerna. Samtidigt satte jag mig och läste slutet på LfA nu och började storböla. Så, jag antar att det går på ett ut. Hursomhelst, fantastisk bok, verkligen, och jag tycker såklart att du borde läsa den! Men eftersom den är så sorlig borde du vänta tills du inte mår så dåligt, eftersom jag inte vill att du ska må piss.

