boktjuven

Titel: The Great Blue Yonder.

Författare: Alex Shearer.

Översättare: -

Orginalspråk: Engelska.

Orginaltitel: -

Förlag: Macmillan Children's Books.

Utgivningsår: 2001.

Antal sidor: 182.

Första meningen: People seem to think it's an easy life when you're dead.

När man bråkar med någon, även om det är en person man håller av väldigt mycket, så kan man säga saker i stundens hetta som man egentligen inte menar. I vanliga fall tänker man inte så mycket på det eftersom man efter ett tag ber om förlåtelse för de elaka saker man kan ha sagt. Men vad gör man om man inte kan säga förlåt?

Tioåriga Harry bråkade med sin storasyster Eggy om några pennor och det slutade med att han kastade sig på cykeln för att cykla iväg till affären och köpa några. Harry är en ordentlig kille och brukar alltid kolla åt båda hållen innan han går över gatan, han brukar alltid ha sina skosnören knytna och allt man kan tänka sig! Den här gången glömde han det, och det slutar med att han inte ser lastbilen som kommer körande och i nästa sekund befinner han sig i himlen med vetskapen om att det sista han sa till sin syster var "you'll be sorry when I'm dead". I himlen vankar döda människor omkring, både de som varit döda en kort stund och de som varit döda i flera år. De går runt, runt i väntan på att kunna komma till the Great Blue Yonder. Men man kan inte komma dit, inte så länge man har olösta saker som ligger och gnager. Detta är historien om hur Harry försöker lösa sina olösta saker med hjälp av Arthur, en pojke i hans ålder som varit död i flera år, som också vankar runt i himlen.

 

Harry är en pojke full av liv, något som blir väldigt komplicerat i och med att han är död. Han är sprallig, nyfiken och en ständigt "varför då" frågare. Kort sagt en vanlig tioåring. Men när han då hamnar i den här situationen, att vara död menar jag, märker man att han är väldigt mån om sina nära och kära. Jag tycker att det är väldigt underhållande och spännande att läsa från en så ung persons perspektiv, speciellt när det handlar om så allvarliga saker som döden. För de tänker annorlunda än både vuxna och ungdomar. De tänker så oskyldigt och på ett lite orealistiskt sätt. 

 

Förutom att läsaren får veta hur det ser ut i Harrys hem, skola och lite i hans stad, så beskriver han mycket hur det ser ut i himlen. Jag tycker det är en sak som bidrar till att boken är så bra, för alla människor har en egen uppfattning om hur det som kommer efter livet är. Om man nu tror att det finns något efter livet. Så det är väldigt intressant att få veta hur Shearer tycker och tänker.

 

Precis som tidigare när jag berättade om den här boken tycker jag den var väldigt bra. Det var trevligt att som omväxling till alla deprimerade tonåringar som pratar om döden få läsa om en tioårig pojke som, trots situationen, ser livet från den ljusa sidan! Och precis som jag berättade förra gången gillar jag konceptet i den här boken när det gäller vad som händer när man dör. Jag tycker själv att det är väldigt obehagligt och till och med läskigt att tänka att det inte finns något efter att man gått bort. Därför gillar jag det här med att man först kommer till himlen, där andra rastlösa människor (spöken?) går runt, och sedan kommer till the Great Blue Yonder. Det känns tryggt att veta att det kan finnas något sådan efteråt. I alla fall, kort och gott var det här en väldigt bra och gullig bok, som jag verkligen rekommenderar till nästan alla åldrar!

 

~ Ella.